En romsk kvinna antar namnet Miriam och en judinnas identitet för att överleva i kvinnolägret Ravensbrück. Hon kommer till Sverige med de vita bussarna och gör allt för att dölja sitt förflutna. Men när Miriams 85-årsdag ska firas tror familjen att hon har blivit dement när hon säger att hon inte heter Miriam.

Ester och Leon Rytz var bara barn när de tvingades till några av de mest ökända koncentrationslägren under andra världskriget, som Treblinka, Auschwitz och Bergen-Belsen. De miste allt: sina familjer, sitt land, sin ungdom. Mot alla odds lyckades de överleva avrättningar, slavarbete, sjukdomar, svår svält och till och med dödsmarschen från lägret. De kom så småningom till Sverige som flyktingar, svårt präglade av sina upplevelser. Men när de träffades i Borås, där båda hade hamnat i den framväxande textilindustrin, visste de inte vad den andra gått igenom. Leon såg Ester på stan och blev blixtförälskad, utan att veta om att hon bar på samma slags trauma som han själv. Två polskjudiska ungdomar förenades i en beslutsamhet att skapa sig ett nytt liv tillsammans. Att gå vidare och leva - inte bara överleva. Det här är berättelsen om paret Rytz, några av de sista rösterna från Förintelsen, som ännu kan vittna om vad deras ögon såg.

Upplev ett av världshistoriens mest fasansfulla krig på nära håll. Genom ett unikt bildmaterial, överskådliga kapitel, engagerande faktatexter och vittnesmål berättas här historien om andra världskriget. Från bombanfall, kodknäckare, spionverktyg, vapen och propaganda till krigets många avgörande ögonblick här skildras bland annat D-dagen, Blitzen och atombomberna över Japan. Läs om hur nazismen fick fäste i Tyskland och hur det ledde till förintelsen, samt lär dig mer om hur det var att vara barn under kriget./Btj.

När Klaus stiger av tåget i Leipzig en novemberdag 1945, är det en stad i spillror han återser. Den 23-årige tysken är själv en spillra efter fyra år i koncentrationslägret Buchenwald, för att han är homosexuell. Klaus får arbete på ett herrskrädderi. Där möter han René, en fransman som blir hans vän. De bestämmer sig för att fly landet och tillsammans tar de sig till fots över till Frankrike, där Klaus kommer att leva i exil i ett halvsekel.

I serieform gestaltas sex människors vittnesmål om Förintelsen. Några av dem som var barn då lever ännu och kan berätta om hur det var, vad som hände dem och deras familjer, vad de kände, hur de överlevde och vad de förlorade. De berättar om undernäring, missad skolgång, familjer som slits isär och första mötet med Sverige och hur man fortsätter leva, trots allt. Förutom vittnesmålen finns en tidslinje, en ordlista och en lärarhandledning.

Boken börjar i Berlin 1942. Den nioårige Bruno och hans familj flyttar hastigt då hans far blir befordrad. De kommer till ett ställe med ett milslångt staket och underliga människor på andra sidan staketet. Under en av sina upptäcktsfärder träffar Bruno en pojke. Deras växande vänskap får förödande följder.

Hédi Fried har i många år besökt skolor runtom i Sverige för att vittna om sina minnen från Förintelsen. Med utgångspunkt i ett antal konkreta frågor som hon fått, skildrar Hédi Fried sina erfarenheter. Boken är ett försök att med enkla grepp förklara vad Förintelsen gjorde med de människor som tvingades leva under Nazitysklands terror.